I andra Kungaboken och i profeten Jesajas bok berättas om Juda kung Hiskia, om hans regeringstid och liv. Det textstycke som undersöks anknyter till en situation som ruskade om hela livets grunder för den unge kungen.
Hiskia hade insjuknat allvarligt. Vid sin sjukbädd fick han ett omskakande meddelande från profeten: ”Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva” (2 Kung 20:1).
Achas och Abas son Hiskia var under Gamla testamentets tid den trettonde kungen i Juda rike. Han regerade det judiska folket under 29 år vid tiden omkring 700 fKr. Bibeln ger ett gott vittnesbörd om Hiskia: ”Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort” (2 Kung 18:3). I samma kapitel finns omnämnt att Hiskia avskaffade avgudarnas offerplatser. Han slog kopparormen som Mose gjort i stycken, eftersom den hade blivit ett yttre tecken, en relik som israelerna hade börjat bränna offereldar till.
Det är intressant att notera att Hiskia också omnämns i Nya testamentet. Hans namn finns i Jesu släktlängd i inledningen av Matteus evangelium.
Inför den yttersta frågan
Kung Hiskia fick av Jesaja tankeväckande information om livets förgänglighet och om den annalkande döden. Då vände han sig mot väggen i sin säng och bad högljutt till Gud om hjälp. Dödsångest och sjukdomsplåga leder varje människa till att betrakta sig själv inför den yttersta frågan. I sin nöd fick den gråtande kungen ett tröstande svar. Gud svarade på ett sätt som endast få människor har fått vara med om: Gå tillbaka och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: ”Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag skall göra dig frisk igen – i övermorgon får du gå upp till Herrens hus” (2 Kung 20:5).
Av Guds svar framgår att Hiskia hade begråtit sin död. Han var då förmodligen endast 39 år och hade en stark livsvilja. Den allvarligt sjuke kungen fick uppleva ett förunderligt tillfrisknande som skedde under tre dagar. Guds profet Jesaja använde ett yttre sätt att tillfriskna till det. Jesaja lät hämta en fikonkaka som lades på det onda stället.
Hiskia blev frisk och Gud lovade honom ytterligare femton år att leva. Kungen fick liksom förlängd tid att leva och dessutom information om längden på tiden, vilket är ovanligt. Allsmäktige Gud visade sin kraft i botandet av Hiskia och gav till och med ett förunderligt tecken som bevis på det: Han lät skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som den redan tagit nerför Achas trappor.
Det var också Guds välsignelse att Hiskia efter sitt tillfrisknande fick en son, Manasse, som senare ärvde kungatiteln.
Guds nåd befriar
Jesaja har i sin bok bevarat Hiskisas gripande bön när döden stod inför hans ögon: ”Som svalans gälla skri hörs min röst, som duvans klagande läte. Gråtande ser jag mot höjden: Herre, jag är hårt ansatt, grip in till min hjälp!” (Jes 38:14).
Under sin stora plåga fick Hiskia uppleva Guds benådande kärlek. När han fick äga nåden föddes i hans hjärta tacksamhet och stor glädje. Den befriade kungen uttryckte det så här: ”Min bittra plåga blev mig till välsignelse. Du skonade mitt liv och räddade mig från förintelsens avgrund, du kastade alla mina synder bakom dig” (Jes 38:18).
Händelsen som kung Hiskias för tusentals år sedan upplevde om livets begränsning och dödens verklighet är alltid aktuell. Vi lever i en förgänglighetens värld och vaje människas liv blir kortare för varje stund. Profetens uppmaning ”se om ditt hus” är berörande. De som går mot livets afton brukar ordna upp timliga och arvsmässiga frågor till de efterlevande. Det allra viktigaste i att ”se om sitt hus” är evighetsfrågorna, tron som bevaras i ett gott samvete och dess gåva som är själens frälsning.
Guds barns hjärtas viktigaste bön är att få bevaras i tro i Sions kärlek vid levande och renande vattenkällor. Till den som går kampens väg är aposteln Paulus tal till landshöving Felix fortfarande oumbärligt. Där bekänner han att han tillhör den föraktade Guds församling, sin tro på Guds ord och de dödas uppståndelse. Därefter påminner aposteln om vikten av att vårda den personliga tron: ”Därför strävar också jag efter att alltid ha ett gott samvete gentemot Gud och människor” (Apg 24:16)
Pentti Saulio översättning: T.A.
Tekstissä käsitellään seuraavaa raamatunkohtaa: 2 Kung 20:1–11
Julkaistu Siionin Lähetyslehdessä 10/2015
Blogit
Toimitus suosittelee
Viikon kysymys